2007-11-27

Varför började man sätta hinder på kapplöpningsbanan? Rida jakt var ett trivsamt nöje för en gentleman. Jakten till häst och med hundar på hjort hade gamla anor. Kanske ända från antiken. Det var en förföljelsejakt, "par force", som gick ut på att trötta ut hjorten så att den utmattad till slut kunde dödas med en speciell kniv, en "Hirschfänger" (i Tyskspåkiga områden), som stacks i hjärtat. Jakten fungerade över det ganska öppna men ändå skogrika landskapet som rådde fram tills för över 3-400 år sen i stora delar av Europa. Wilhelm erövraren, han som segrade vid Hastings 1066 satta upp ett dekret där man inrättade säskilda jaktparker, sk "djurgårdar" där man höll sina jakter när man inte kunde hålla dem ute i landskapet. Landskapet förändrades på Irland och i England på 16- och 1700-talen. Stora jordreformer gjorde att ägor och fält hägnades in med stenmurar, häckar och diken och bankar grävdes. Och räven fick livsrum i detta mycket omväxlande och sammansatta landskap. Räven tar lamm vilket gjort den till en mindre populär varelse för bönderna. Och hjortarna blev färre därför att man högg ned skogarna i den begynnande industrialismen. Helt plötsligt en dag så tog hundarna fel. De jagade en räv i stället för en hjort. Räven är både snabb och listig och jakten blev väldigt underhållande när hundarna i full fart ger skall, "full cry". Det här var roligare än att jaga hjort! Här gällde det att hänga med i full fart över häckar, bäckar, bankar, diken och murar för att ha chans och vara med när hundarna klapp räven. Det var så kul att man började man slå vad vem som hade den snabbaste jakthästen. Och ridit i kapp hade man gjort innan, på 1600-talet. Två hästar i match mot varandra över det vilda landskapet tills den ena gav upp eller stöp. Man red stora och grova hästar som klarade påfrestningarna och svårigheterna i naturen. Så småning om bestämde man om ett landmärke som man red i kapp till. En klockstapel (steeple) vid en kyrka som sågs på håll var ofta lämplig. Första gången detta registrerades var 1752. Det var en kapplöpning mellan Donaraile och Buttevant (över 4,5 miles, över 7000 m) norr om Cork. Steeplechasen var född. Sen spred sig detta nöje fort. Den attraherade stora åskådarmassor och ryttarna beundrades för sitt mod. Det var en kapplöpning i landskapet och vad som där fanns i vägen, hinder som skulle hoppas och övervinnas. Till att börja med var det först till mål, sen började man sätta upp flaggor som man skulle passeras mellan. Och 1810 reds första hinderlöpningen på en bana med byggda hinder (Bedford). Än idag säger speakern att hästarna " go away in the country" när de rids iväg från huvudläktaren och "back on race course proper" när de åter kommer in på upploppet. -- Anders Herlin