Kerstin Helander vinstrikaste hindertränare 2007

Vår mesta champion på amatörtränarsidan, Kerstin Helander, är vinstrikast igen 2007, och dessutom blev hon vinstrikaste hindertränare i konkurrens med proffsen. Med ett drygt dussin hästar på Svista Säteri i Brottby norr om Stockholm har hon tränat in över en miljon kronor under fjolåret, och detta med uteslutande egenuppfödda hästar.

Maken Bo Helander är den som står som uppfödare till hästarna, trots att flera av dem har suffix. Fram tills helt nyligen hade man nämligen egen uppfödning på Irland, men numera sänder man bara stona på betäckning där och tar hem dem för fölning hemma.

Så hur känns det att vara vinstrikaste amatörtränare igen?

– Det är lika roligt varje gång, och inget man kan ta för givet även om det underlättar att man har många hästar, understryker Kerstin.

– Men även om man jämför med de professionella stallen på ”stora listan” så har mina hästar presterat väl och jag är jättenöjd med fjolåret. Carrousel var den bästa hästen och den som vi har störst förväntningar på inför treårssäsongen, även om det kan finnas en blivande stjärna bland tvååringarna också. 

– Carrousel är anmäld till det mesta, liksom Charlie Brown, som dock inte är med i St Leger eftersom vi inte tror att han står distans. Min tredje treåring, Celtic Flash, drabbades av en huvudskada som föl då hon föll på en isfläck och vi befarade länge att det inte skulle bli häst av henne igen men nu har hon kommit ifatt och är i full gång inför kval inom en snar framtid. Hon verkar begåvad och ska bli spännande att följa!

– Vi har sju stycken tvååringar just nu men en är under försäljning, så vi kommer att ha kvar fyra svenskuppfödda och två importer. Importerna är välstammade ston (e Daggers Drawn/Red Ransom respektive e Traditional/Theatrical) som är avsedda för senare avel, och förhoppningen är att de ska kunna meritera sig i lopp först.

– Bland de äldre hästarna har vi kvar Est Est Est, som har gått hyfsat och visat stadig form utan att vara någon direkt stjärna, men hon är för det mesta prisplacerad. Dreamshower och Zap Off kommer att försöka lyckan över häckarna.

 – Det är egentligen Bosse, mer än jag, som är intresserad av hindersporten och angelägen om att stötta den med starthästar, men visst tycker jag att det var roligt att bli vinstrikaste hindertränare! Turtle Turmoil hade startat över hinder i Schweiz tidigare så honom var det bara att sätta i kondition, sedan gick det mesta av sig själv.

 – Vi fick väldigt fin hjälp av Daniel Wirenstål, och ser gärna att han rider för oss i år också. Det är lite svårt att få till det med träningshoppningen, eftersom hinderbanan på Täby bara är öppen vissa dagar, och det kolliderar ofta med hästarnas ordinarie träningspass.

 Kerstin talar sig varm för betydelsen av en rejäl grundkondition hos hästarna innan man börjar rida fort på dem.

 – Traditionellt har vi alltid ridit långa sträckor långsamt för att bygga upp hästarna ordentligt innan vi ökar tempot. Nu har vi ju många föl (15-20 st per år) i stora hagar, så redan från börjar rör de mycket på sig, vilket grundlägger konditionen tidigt.

 – På senare tid har vi smugit in snabbare pass lite tidigare i prepareringen, och det ska bli spännande att se om det gör någon skillnad. Jag för noggrann journal över varje hästs träning, först vad det är meningen att den ska göra och sedan utfallet, och sedan kan man gå tillbaka och se om det var bra eller dåligt, det man gjorde.

– Detta tycker jag är en av hörnstenarna i träningen, att prova sig fram till det optimala för varje häst, och jag tror att jag är bättre på den här delen av träningen än den rent praktiska.

 Utöver att man har stora fält att galoppera på – varav ett särskilt iordningställt som canterbana – så har man även ett rejält ridhus, som används flitigt när det är sämre underlag ute. Det används också till löshoppning, för alla hästar hoppas in på Svista – redan som föl.

– Första vintern låter vi dem galoppera två och två över låga bommar, det tycker de är skoj och vi får se dem röra på sig lite mer än bara i hagen. Det ger nyttig motion också och de lär sig snabbt vad vi vill att de ska göra.

 Kerstin är själv tidigare elitryttare (”Grand Prix i dressyr och betydligt lägre i hoppning”) och saknar numera sin ridning men har gjort ett långt uppehåll och har svårt att hinna börja igen. Förutom skötseln av gården och hästarna så reser hon en hel del med maken, som ju är ordförande i Svenska Ridsportförbundet och Svenska Fullblodsavelsföreningen och har uppdrag på många platser utomlands. Men helt har hon inte givit upp tanken på en ryttarcomeback:

– Nej, när det lugnar ner sig lite omkring mig, så ska jag nog börja igen!

Vi ser fram emot att få se Kerstin Helander till häst igen men till dess får vi nöja oss med att se henne till fots i vinnarcirkeln, och det dröjer knappast särskilt länge!

NADJA BELLANDER