Dennis Persson

Foto: Sofia Nordin

–Jag har gett mig sjutton på att jag ska vinna Grand National!

Dennis Persson tillhör dem som är bokstavligen födda in i sporten. Såväl pappa Tore som Dennis’ båda bröder, Johan och Dicke, är mycket välkända namn inom galoppsporten, och allt i barndomshemmet i hästmetropolen Strömsholm kretsade kring galoppen.

–Det var ju inte så att jag inte hade något val, jag kunde ha gjort något annat, men jag skötte om hästarna från tidig ålder och red en del ponnygalopp.

Ett tag i början av tonåren låg dock ridningen på hyllan. Dennis brukade vid den här tiden åka till Täby och hjälpa Bendik Bö att hålla hästar som blev skodda. Under ett sådant besök blev han ombedd av en tränare att skritta av en häst.

–Alla förutsatte att jag kunde rida, eftersom mina bröder kunde det. Men i själva verket hade jag aldrig suttit på en stor häst, minst av allt ett fullblod, och jag var jätterädd, men det ville jag ju inte visa.

Ville rida lopp

Dennis klarade av ritten och kom hem till pappa med fast beslutsamhet att han ville rida lopp.

–Pappa skrattade länge och gott, men lät mig sedan börja rida på allvar, och två månader senare blev det tävlingsdebut på gamle hedersmannen Mr Enshu, vilket slutade med en sjätteplats.

Resten är historia, som man säger. Dennis var biten av “gamet” och red snart även över hinder.

–Pappa hade den inställningen att kunde man inte rida över hinder, så kunde det lika gärna vara. Som amatörryttare blir det ju fler ritter om man rider i båda disciplinerna.

Totalt har det blivit ett drygt trettiotal vinnare på slätt och hinder, många åt pappa, men även åt andra tränare.

–John Ricketts har betytt mycket för mig, både som mentor och vän, och för att han gav en “glad amatör” chansen på fina hästar, vilket bland annat gav segrar i Jack Daniels Häckfinal i Norge med Royal Groom och i Jockeyklubbens Stora Pris med Cool Player.

-Vår egen Elected Man var också en fantastisk häst, och jag vet ingen annan som kunde hoppa i så hög fart. Han hade banrekord på flera distanser på slätt också, minns Dennis.

Avbrott för benbrott

Ryttarkarriären fick tyvärr ett ganska abrupt slut, efter att Dennis fallit med en häst vid träningshoppning på British Racing School våren 2005.

–Hästen missade avsprånget och jag föll med huvudet före och fick dessutom hästen över mig. Det värsta var att det tog en månad innan jag fick ryggen röntgad . . . På akuten i Cambridge var det lång kö på grund av en bussolycka så jag åkte hem med starka värktabletter och intalade mig att det inte var så illa.

–En månad senare, när tabletterna inte hjälpte längre, sökte jag vård här hemma, och då visade det sig att jag hade tre frakturer i kotor i bröstryggen, och att dessa borde ha fixerats för att läka på rätt sätt.

–Nu hade det bildats brosk och läkningen var skör, och dessutom satt frakturerna så nära ryggmärgen att det skulle vara ödesdigert att få en ny stöt på samma ställe. Och nu var det försent att rätta till!

Dennis har ännu idag men av skadan och lever med kronisk värk.

–En rad andra faktorer som sammanföll med denna dystra prognos, som att jag tyckte att jag hade kört fast i min ryttarkarriär (trots att Dennis var Champion på Täby året före) och att jag och min sambo Therese just hade fått vårt andra barn, gjorde att jag tog beslutet att sluta tävlingsrida.

Foto: Sofia Nordin

Saknar ridningen

–Men det går inte en dag utan att jag kvider över detta beslut! Jag saknar ridningen oändligt mycket, och inte minst den speciella atmosfären mellan hinderryttarna i vågrummet. Vi var ett sammansvetsat gäng som hade mycket kul tillsammans.

Dennis har engagerat sig mycket för hindersporten och varit en av eldsjälarna i föreningen Skandinavisk Hindersport. Han är alltid vaken för att rekrytera nya aktiva, både tvåbenta och fyrbenta, och hjälper gärna till om någon behöver råd om inköp eller matchning eller “vad som helst”:

–Hindersporten har givit mig så mycket. Nu vill jag ge tillbaka så mycket jag kan i min tur, säger Dennis, som har givit två unga killar chansen på stallets hästar.

–Min medverkan till Davids (Lenneblad) och Tobias (Hellgren) utveckling som hinderryttare har gett mig möjlighet att återuppleva lite av den gamla känslan, och lita på att jag fortfarande går in i vågrummet när det vankas hinderlopp!

Foto: Sofia Nordin

Innovativ tränare

Dennis red själv som amatör, för han var student på heltid och högskolepluggade till innovationsvetare, med ekonomi, juridik och marknadsföring som extra ingredienser. Låter som något man kan ha nytta av som galopptränare?

–Ja, det finns ett värde i att våga tänka i nya banor, och i den här branschen kommer man nog längre om man är förändringsbenägen.

Sedan två år tillbaka är Dennis nämligen, som de flesta vet, tränare, och även i den positionen vurmar han för hindersporten i första hand. Av de för närvarande nio hästarna i stallet är fem hinderhästar, och de övriga är sannolikt blivande hinderhästar!

–Hindersport ställer mycket högre krav på tränaren än slätlopp. Jag ser det som en större utmaning av träna hinderhästar, och att vad jag gör med hästarna har större betydelse i den disciplinen. Det är också mycket mera tidskrävande att träna hinderhästar, vilket kan vara en av anledningarna till att vissa tränare backar för den utmaningen.

GN hägrar hemma

Svenskt Grand National på hemmabanan Strömsholm hägrar givetvis.

–Jag har gett mig sjutton på att jag ska vinna det loppet! Mitt första år som tränare (2006) hade jag en starthäst, och i år hade jag två, så målsättningen är att ha tre stycken 2008!

För detta ändamål har Dennis nyligen för Renew HB:s räkning införskaffat en ny steepler i Frankrike, en 5-åring som lystrar till namnet Oranais.

–Han är placerad på slätt, häck och steeple och kommer från ett välkänt hinderstall, så han kan bli en nyttig hinderklippare.

Dessutom kommer förstås Lights Out och Over The First att matchas med GN som främsta uppgift.

En ny häckhäst har också köpts in, med sikte på Svenskt Champion Hurdle.

–Han heter Dardevil och kom från Polen för en månad sedan. Han är bara tre år men vi kommer att testa honom nu under vintern.

Lights Out med Niklas Lovén. Foto: Stefan Uppström

Först Frankrike . . .

I dagarna reser Dennis med Lights Out och Dardevil till Cagnes-sur-Mer i Frankrike för en dryg månads attack mot hindermeetinget där.

–Jag kommer att ha egen personal på plats och själv pendla mellan Frankrike och Sverige. Niklas Lovén kommer att rida hästarna i loppen.

–Första tilltänkta start är den 14 december, och sedan får vi se om hästarna räcker till att vara med på en större dag i början av januari.

Givetvis ett spännande äventyr för Dennis, som dock inte räds utmaningar och ser denna satsning som början på en internationell kampanj:

–Jag är inte främmande för att spänna bågen ytterligare, och längre fram skulle det vara intressant att starta häst i den stora steeplechasen i Pardubice, som jag inte ser som en omöjlighet för en skandinavisktränad häst att vinna, konstaterar Dennis Persson, som på sitt lugna sätt får stora uppgifter att låta överkomliga.

Vi ser fram emot att få följa hästarna från stall Dennis Persson och håller alla tummar för den internationella satsningen, som kanske kan ge svensk hindersport en julklapp innan året är slut!

NADJA BELLANDER